Har vi fördomar om fördomen?

Pridemånaden juni: Mattias Ekman för ett transparent samtal med Madeleine – elektriker och transperson.

Elbranschen och de flesta andra hantverksyrken uppfattas ofta som en manlig värld med ibland grov jargong. Men stämmer verkligen denna fördom? Vi tog ett samtal med elektrikern Madeleine som 2017 kom ut som transperson.

Du började arbeta som elektriker med namnet Nicklas, berätta.
Jag växte upp på 80- och 90-talet, en tid då det inte pratades så mycket om HBTQIA+ utan man växte upp med kärnfamiljen som norm. Möjligt att det nämndes i förbifarten att pojkar kunde gilla pojkar och tjejer kunde gilla tjejer men det rörde sig i periferin. Sedan lågstadiet har jag alltid känt mig annorlunda utan att förstå varför. Jag var avundsjuk på tjejerna i klassen, hur de klädde sig och hur de förde sig men hade ingen referensram för att förstå sambandet.

Långt senare, närmare bestämt i februari 2017 kände jag att det var dags att ta tag i det som skavde inombords och jag skrev då en egenremiss för att få hjälp ifrån vården. Det var då åtta månaders väntetid för att få en utredning kring könsdysfori. Det kan upplevas som en evighet för någon som mår dåligt och söker hjälp men i mitt fall blev det en ”prövotid” där jag efter att ha tagit första steget verkligen fick tid att tänka. Idag är väntetiden för en första kontakt med vården kring ämnet två till tre år vilket naturligtvis är en tragedi för de som mår dåligt och vill ha hjälp. Det är en kombination av att det finns så mycket mer information på nätet så att fler som är i den sitsen söker hjälp tidigare, en vård som inte hängt med, politiska beslut, svårt att rekrytera kunnig personal och ett stigmatiserat ämne.

Utredningen gav mig svaren jag frågat mig själv i alla år och alla bitar föll på plats för mig. Jag valde ett fåtal personer att öppna upp mig för till en början, bland annat HR-chefen på Elcenter. Stödet blev enormt och jag kände mig trygg att berätta för familjen och kollegorna. Strax innan sommaren 2017 berättade jag för alla kollegorna och kort därefter gick jag hem på föräldraledighet. 2018 kom jag tillbaka som Madeleine. Namnbytet var det enklaste i hela den här processen. Den jag är idag har jag alltid varit men idag lägger jag inte till eller tar bort något ifrån min personlighet. Elcenter som arbetsgivare var oerhört stöttande från dag ett, deras HBTQIA+ policy uppdaterades redan en vecka efter att jag öppnat mig. Jag fick själv bromsa dem lite då de ville ordna nytt omklädningsrum och liknande direkt. Både chefer och kollegors stöd har hjälpt mig mycket och det har aldrig varit några konstigheter.

Aldrig verkligen? Fördomar om en grov jargong ligger nära till hands här.
Jag har kanske haft tur men jag har klarat mig undan allt sådant. Kanske har det hjälpt att jag alltid älskat stora saker som luktar diesel.

Traktorer och högklackat, vilken skön kombo
Ja, alla är vi olika och allt funkar. Det finns många personer som dömer alltför fort. Även inom HBTQIA+ rörelsen kan det komma fram kommentarer om hur man ska vara och inte som transperson. Men hela syftet är ju att folk ska få vara som man är.

Övriga hantverkare du stött på, hur har reaktionerna varit där?
Alla har varit supersköna och accepterat det från dag ett. Det är aldrig någon som sagt något dumt eller gått över gränsen. Jag tror att gruppen hantverkare ser sig som just hantverkare.

Så fördomen om hantverkaryrket kanske inte stämmer?
Kanske inte. Hantverkare har en stor gemenskap som grupp och alla där kan relatera till de olika yrkesrollerna. Min uppfattning är att man på något sätt är sin yrkesutövning här. Jag är elektrikern Madeleine. Så länge man vet vad man håller på med och gör ett bra jobb så accepteras man i gemenskapen. Kanske hade det varit värre om jag hade gjort ett dåligt jobb, då kanske det hade låtit annorlunda men jag har aldrig hört något klagomål.

Kunderna då? Har de reagerat?
Jag träffar väldigt mycket folk när jag är ute och jobbar och visst sticker jag ut genom att jag har långt hår, örhängen och bröst. Jag tror att de flesta i Borås som haft behov av elektriker har koll på vem jag är. Men det har aldrig uppstått någon situation hos privatpersoner heller, jag går inte in i några diskussioner utan är där för att göra ett jobb. Jag har genomgående mötts av kärlek, öppenhet och nyfikenhet. Med det sagt så är jag alltid lite på min vakt och känner att jag behöver ha ryggrad samt vara stark och kunnig. Jag har även hört historier om kvinnor som fått utstå sexism vilket är helt oacceptabelt och måste bort.

Så det kanske finns någonting i fördomarna ändå. Nexans skrev nyligen på initiativet Diversifierad Elbransch, vad tycker du om sådana initiativ?
Det är en komplex fråga och det finns inga givna svar. Tack vare olika initiativ, uppmärksamhet i media och representation på fler ställen har HBTQIA+ rörelsen kunnat växa sig starkare genom åren och blivit mer accepterad hos gemene man i Sverige. Samtidigt kan vi inte tvinga in folk i branschen som inte har intresset. Intresse och kompetens måste alltid finnas med som drivkraft också.

Du säger ”i Sverige”
Ja, tyvärr så verkar även motpolerna därute och länder som exempelvis USA förbjuder idag transpersoner ifrån både det ena och det andra. Vi har även diskussioner på hemmaplan där det ifrågasätts om dragqueens ska få läsa sagor för barn etc. HBTQIA+ rörelsen har blivit ett slagträ i debatten och idag handlar det snarare om att behålla rättigheter än att få fler.

Det låter dystert, vad säger du till dem som idag är i sitsen du var 2017?
Du måste våga. Det behöver inte bli skit vilket antagligen är tanken de har. Utifrån min upplevelse så blev det snarare väldigt bra. Välj personer du litar på till en början när du öppnar upp dig och ta det sedan pö om pö. Det finns för- och nackdelar med allt men i detta fallet trumfar fördelarna med att få vara den man är. Om du inte har någon person att våga öppna upp dig för så står min dörr alltid öppen, jag hjälper gärna till så gott jag kan.

Hade du någon att se upp till eller rådfråga?
När jag kom ut fanns det inte lika mycket information och inga direkta förebilder jag kunde luta mig emot. Det blev mest Google-sökningar och Youtube-klipp. Nu finns det fler personer som gjort resan offentligt  och idag kan jag relatera mycket till Tone Sekelius resa.

Vad kan man som arbetsgivare göra?
Vara påläst. Att ha en grundläggande förståelse för människor är en god förutsättning. Man kan inte ha en plan för allt och de allra flesta är ovana vid frågan men så länge man är tolerant och tar tag i situationen så kommer man långt. Att sopa det under mattan är aldrig en lösning.

Tack för din öppenhet Madeleine nu kvarstår bara frågan om vilken Nexans kabel du gillar mest?
Jag använder mycket av era styr- och signalkablar till brandlarm och liknande. ELAQBY går det mycket utav.

Under juni månad hissar vi i Grimsås tillsammans med Nexans alla arbetsplatser Pride-flaggan. Detta gör vi för att visa vårt stöd och uppmärksamma vad HBTQIA+-rörelsen gjort och gör för mångfald och alla människors lika värde. Nexans står upp för alla människors rätt att vara den man är och att älska den man älskar. Ta hand om varandra därute.