Mats Klarén – ett liv i spänningens tjänst

Ett år som pensionär, berätta.

Det är fullt upp som vi pensionärer brukar säga. Det kan låta roligt men det finns en sanning i det. När jag nu hälsar på här hos Nexans så känns det knappt som att jag varit borta en dag. I början av pensionen saknade jag mycket av den dagliga sociala kontakten, det där alldagliga tjôtet som man har vid fikabordet eller när någon oväntad dyker in på ens kontor. Men saknaden har börjat gå över, jag är ju engagerad i så mycket annat.

Som?

Ska man dra det lite snabbt så börjar jag varje dag med sovmorgon, jag går numera upp kl.06:00 istället för 05:00.

Regn, snö och is gör att man måste vara mer aktiv men som sagt det mesta kan jag styra digitalt nu, förutom att rensa gallren från löv under hösten exempelvis.

Du är pensionär men ser fortfarande till att vi får el?

Jo så är det men jag har haft det intresset hela livet så det upphör inte bara för att man blir pensionär.

Vad gör du när du kollat vattenkraftstationerna?

Det är allt möjligt; hjälper familjen, en dag i veckan hämtar jag mitt barnbarn på förskolan, två gånger i veckan gör jag sjukgymnastik för mina dåliga knän, jag och min fru köpte elcyklar i år så det har blivit mycket cyklande också. Det är kul att cykla men jag är nog lite farlig när jag cyklar runt i 25km/h inne i samhället.

Jag har alltid varit engagerad i politiken så nu när det finns mer tid så har jag ökat mitt engagemang i den lokala kommunpolitiken, bland annat byggnadsnämnden. Främst är det planeringsfrågor med översikt och detaljplaner som jag engagerar mig i. Det intresserar mig och känns meningsfullt att påverka där man lever och bor.

Dessutom går jag på folkhögskola en halvdag i veckan. Det är en kurs för 55+ men jag och mina vänner är yngst i klassen så jag skulle snarare säga att den är 65+. Vi är en diskussionsgrupp på runt 20 personer.

Spännande, vad är det för kurs som lockar folk i den åldern?

Den har rubriken ”Varför blev det som det blev?”. Delvis pratar vi om varför våra egna liv blev som de blev men även större sammanhang som varför världen ser ut som den gör. Det blir mycket prat om historia och  politik, om slumpen och vilka andra saker som påverkar.

Ni delar även musiktips?

Ja, vi skulle spela en låt som påverkat oss och berätta om situationen vi hört den i. Jag berättade om när jag just börjat på Domneåns Kraft AB, 1974. Jag var 19 år och det var dags för den obligatoriska fredagsfikan på det lokala konditoriet. Fikastunden var alltid en liten uppladdning inför lördagens dans på Ekåsens Festplats. Min äldre kollega var grävmaskinist och ägde en amerikansk cabriolet som vi plöjde genom solen med vinden i håret - jag hade mer hår på den tiden. Ur högtalarna spelades Blueberry Hill med Fats Domino. Varje gång jag hör den så minns jag den bilen och frihetskänslan.

*Ring* Nu blev vi avbrutna här för att du fick ett samtal, vem var det?

Det var morsan, hon fyller år snart och jag beställde smörgåstårta åt damerna igår. Nu ringde hon och sa att en väninna var allergisk så jag behöver åka förbi konditoriet och justera beställningen. Du ser, fullt upp hela tiden.

Bäst vi går vidare. Hur blev elbranschen ”my thrill” för dig?

Haha, jag behövde ingen Blueberry Hill utan föddes mer eller mindre in i den, min morfar, mina morbröder och i princip hela min släkt har jobbat med eldistribution på ett eller annat sätt. Som liten fick jag hänga med och tyckte att det var kul att hjälpa dem att gräva och klättra i stolpar.

Vilka roller har du haft?

Jag började som linjemontör på Domneåns Kraft. Det var ungefär ett år efter att jag försökt komma in första gången. Min morbror var chef på stället och sa första gången att ”det är inget för dig, du som är så liten och klen”. Men andra gången anställde han mig och jag höll mig därefter kvar i branschen.

Efter det blev jag beredare, gjorde underlag till teknisk kabeldimensionering och hade mycket kontakt med markägare för att komma överens om stolpplaceringar när vi drog luftledningsnät. Sedan var jag på ABB som försäljningsingenjör innan jag gick tillbaka till Domneåns Kraft och blev anläggningschef.

Hur var det att komma tillbaka?

Det var nog den största utmaningen jag haft. Mina två morbröder blev underställda mig och de kunde vara ganska hårda. Men jag kunde alltid hota med att jag skulle skicka morsan på dem (deras syster) så det löste sig bra ändå.

Hur ser du tillbaka på tiden med Nexans?

Oerhört positivt, det var en fantastisk period i mitt liv. Jag har pendlat mellan Mullsjö och Grimsås, före Covid-19 så hade jag dessutom 2-3 dagar i veckan då jag var ute hos kund. Men trots allt bilåkande så har det alltid varit väldigt utvecklande och intressant. Nexans personal är oerhört kompetent och bra samt att vi alltid haft roligt – det var därför jag stannade i 24 år.

Lite obligatorisk memory lane - något minne utöver det vanliga?

Ett var när Nexans Lars Josefsson sålt kanalisation i mellanspänningskabel till Danmark. Vi hade ingen sådan produkt, det fanns varken anpassade rör eller anpassad optokabel så det var febril aktivitet på fabriken i Grimsås samtidigt som vi var i Danmark och försökte få det att fungera. Första gången vi skulle blåsa en optokabel kom vi 25cm vilket var långt ifrån kravet på 1,5km. Det tog nog ett år men tack vare allas engagemang så löste vi det och hade utvecklat en helt ny produkt.

Andra minnen från ett liv i branschen?

Snöstormen 17:e november 1995. Då var jag Nätchef på Vattenfall och stormen hade en stor påverkan på elnätet. Vi hade en linje kvar som fungerade, allt annat var borta. Jag fick ta in 80st extra montörer samt militär och helikoptrar för att få ordning på det. Det tog några veckor.

På tal om militärer, visst var du elektriker i Förenta Nationernas tjänst?

Jodå, året var 1976 och jag var egentligen inte elektriker men sökte ändå FN-tjänst som just elektriker. Hur svårt kan det vara tänkte jag. Tidigare hade jag varit i norra Tyskland som längst så Cypern kändes väldigt långt hemifrån. Jag hade gjort lumpen tidigare men skulle ändå säga att det var här jag flyttade hemifrån på riktigt – här fick man ju inte åka hem till morsan på helgerna. Jag lärde mig att ta eget ansvar och att uppskatta medelhavsmaten.

Som elektriker åkte jag oftast själv ut på uppdrag som att exempelvis se över elverk och liknande. Vid ett tillfälle åkte jag i den demilitariserade zonen då turkarna kom med sina pansarvagnar och tyckte att jag skulle åka därifrån. Med pansarvagnspipor riktade mot min bil protesterade jag inte utan åkte.

En annan gång åkte vi ett gäng genom Varosha, en stadsdel som blockerades i kriget 1974 och som än idag ligger öde. En av killarna jag åkte med såg grekisk ut och naturligtvis kom turkarna och viftade med sina vapen. De trodde att vi smugglade greker genom området. Det var inte läge att vifta vapen från vår sida men det löste sig tillslut. Man kan prata sig ur det mesta om folk är villiga att lyssna. Tiden på Cypern påverkade och formade mig onekligen.

Några tekniska skiften i branschen du minns?

Det största för min del på eldistributionssidan måste vara när vi gick från blanklina till belagd lina (BLL/BLX) i luftledningarna. Helt plötsligt kunde ett träd ligga kvar på ledningen och personskyddet var bättre. Det var stort. Eran för BLL/BLX blev dock ganska kortvarig även om det finns kvar i vissa områden. När de stora stormarna drog igenom Sverige så stod det klart att man skulle överge luftburen kabel och gräva ner så mycket som möjligt istället. Stormarna kunde blåsa flertalet träd över ledningarna och knäcka stolpar, då hjälpte det inte att kabeln var belagd. Att vi sedan 2005 grävt ner så mycket kabel i Sverige har förbättrat driftsäkerheten och gett extrem kundnytta. Nu kan det blåsa och komma mycket blötsnö utan att någon blir av med sin el.

Om du får titta i elbranschens spåkula, hur ser det ut?

Ska samhället klara av att ställa om till fossilfritt så krävs det en enorm förändring i transportsektorn som kommer vara det som driver utvecklingen av elnät och elproduktion. Stora investeringar och utbyggnad krävs. Kablarna och driftsäkerheten är jag inte orolig över, det har vi koll på nuförtiden. Det är bara mekanisk påverkan som vid jordskred då vägar försvinner som ställer till det på den fronten.

Och elbranschen som ett framtidsyrke?

Med den expansion som krävs så är det definitivt ett framtidsyrke. Utbildad personal måste in för att klara omställningen. Det borde inte vara så svårt med tanke på hur omväxlande, rolig och bra branschen är.

Några råd till de som funderar på att börja i branschen?

Mitt råd är snarare till branschen själv, idag när familjer delar lika på ansvaret i hemmet så är det extra viktigt att kunna ha jobb i sin närhet.

Min åsikt är att det krävs en mer lokalt förankrad eldistribution med lokal hantering av drift och underhåll. Att mycket idag är centraliserat och utlagt på entreprenad kanske är mest effektivt men när det händer något så vill man ha folk på plats som kan sitt nät utan och innan och vet varje svaghet som finns i det. Att ha rätt folk på rätt plats är oerhört viktigt när problem uppstår och sparar mycket värdefull tid som kan vara livsavgörande.

Nu ska du få åka och justera smörgåstårtabeställningen.

Nja, först måste jag ju titta in hos Nexans Design Lab och se vilka saker de har på gång. Det är oerhört spännande att följa Nexans även från sidan!